Jämförelse av rasers lycka i ett gångstråk

Bor precis intill ett populärt gångstråk. Väldigt intressant att vid lite sådär pysigt vårligt öppet fönster lyssna på konversationerna en helgnatt. Ett djävla tjaffsande om taffsande, prasslande, dansande och diverse fyllesnesteg. Det senaste paret hade en hund med sej som helt oskyldig (får man ju ändå anta) var mitt i den amorösa problematikens skottlinje. Men hundskrället såg rätt glad ut iallafall. Det är ju hundens stora fördel, den tycker allt är kul och vet inte om att den är ett skrälle. De bara "fuck it, nu kör vi på här". Beundransvärd egenskap. Till skillnad från sina hussar och mattar som går på fest för att ha kul men slutar med att bli osams och tjaffsar hela vägen hem medans skrället mest försöker hitta någe skönt ställe att lägga en kabel på. Som husse och matte får plocka upp. Undra vem det är som är den starkaste rasen av de två...