George Carlin, R.I.PJavisstfan. Läste några av mina blogginlägg och vart så till den grad imponerad av min penna att jag helt enkelt inte kan låta er hanka er fram i vardagen utan att få lite gott att suga på. Och i gammal god stil kommer det handla om i affekt dokumenterade utbrott, rageaholicattacker samt en och annan mer sansad tanke. Men inte för mycket av den jolmigt söta inställsamma smaken. Jag lovar.
Ja vi börjar väl med Almedalsveckan. En gång om året samlas alla som i ungdomen inte vart bjudna på andra fester än de hos de politiska ungdomsförbunden i Almedalen och har örråd i en vecka. Först ut vart stackars
Sven Otto Littorin. Han har tydligen försummat sina små snoriga ungar så till den grad att hans fru inte vill att han ska ha vårdnaden och nu när det är försent så ska han försöka rädda upp det, sluta på kneget och ge snorungarna lite quialitytime. Politiker. Herredjävlar. De går i anuskrampande spinn erhuru korvörena de kan styra över ska stanna hos de som har dem (höger) eller skänkas till de som inte orkar skaffa dem (vänster) medans marknaden styr över det som verkligen betyder något. Räntan t.ex. Framöver kommer boendekostnaden för de som bett sin bank köpa hus åt dem öka med i snitt 2000 kr i månaden. Där fick du lite gott att suga på Sahlin, din lilla sugga. Vi går vidare.
Vilket fantastiskt väder vi har haft på sitstone! Nog om det.
Den där förbannade Lars Winnerbäck. Sluta! Vi orkar inte höra ditt elände mer. Vi förstår att det är jobbigt att vara stenrik och berömd så du kan sluta sjunga om hur det liksom aldrig vill sej i ditt liv. Vi har förstått att du har det in i helvette jobbigt. Elda upp gitarren, sångpärmen, klipp dej och köp aktier eller nåt.
Er trogne, med en fet djävla comeback!